Grym helg!

Postat av Magnus på Feb 06, 2012 i Om träning

Bilden visar stora scenen!

Den här helgen har varit fantastisk – jag tror inte att jag har landat än! Nike Blast i Globen,vilken arrangemang!  Nike och Lina Andersson, som var ansvarig för eventet, har verkligen överträffat sig själva med hästlängder i år. Nog för att Nike-konventet alltid brukar vara något utöver det vanliga, men i år tror jag att alla som var där var imponerade. Hela Globen inklusive Annexet var taget i besittning av träningstörstande deltagare och presentatörer. Visst finns det saker som kunde varit bättre när det gäller deltagarnas logistik, men för oss presentatörer var det grymt ordnat:  jag kände mig som en rockstjärna under helgen!

Jag skulle ju som sagt presentera två klasser, Cross Endurance på lördagen och spinning på söndag. Rätt nervöst, det ska erkännas. Så i lördags drog jag iväg till Globen ganska tidigt. Kände att jag ville förbereda mig på plats, kolla in salen, träffa de andra presentatörerna osv. På plats installerade jag mig i logen (!!) som stod till vårt förfogande, hämtade kläder, bytte om och gick sedan för att kolla in salen – och drabbades av lite panik!  Så liten! Det upplägg jag tänkt för Cross Endurance-klassen – som är ett högintensivt pass – skulle aldrig fungera i den salen. Vad skulle jag göra nu? Vid dessa tillfällen är jag glad för att jag har lätt att improvisera och anpassa mig efter situationen – och för att jag för en gångs skull var ute i god tid. Tillbaka till logen alltså för att forma om klassen och  en stund senare hade jag en klass som skulle fungera (ett enkelt upplägg: tre set där varje set innehöll fem gånger en minuts arbete med en minuts vila emellan, tre minuters vila mellan varje set och varje set hade en ny övning) . Och som den fungerade! Gensvaret från de nästan 200 deltagarna var fantastiskt. Alla var på och kämpade stenhårt. Efter klassen var jag helt slut – och jag kan nästan garantera att flera av deltagarna var det samma.

Efter den lyckade lördagsklassen la sig det mesta av nervositeten, men jag vaknade ändå tidigt på söndagen, spänd och förväntansfull inför dagens spinningpass. På väg till Globen körde jag igenom musiken i lurarna för att få in alla övergångarna. Jag är ju en “rocker” som nästan alltid vill ha hårdrock på klasserna, en musikstil som inte är  alltid är så lätt att mixa ihop. På plats pratade jag med ljudteknikern om upplägg osv. och när jag nämnde att det skulle blir hårdrock utbrast han “jaså, det var du…!”. Tydligen hade han hört talas om mig och satte därför på lite hårdrock som “ingångsmusik” medan salen började fyllas. Det fanns 150 cyklar på plats och när passet började stod bara fem-sex hojar tomma. Fantastiskt! Såg en del kända ansikten och det kändes både roligt och tryggt. Och gensvaret var underbart även denna gång och märktes redan när jag berättade om passets upplägg, namnet “From heaven to hell – and back” antydde att det skulle bli ett hårt pass på fler än ett sätt, med tuffa mjölksyreintervaller till hårdast möjliga musik, och att alla skulle få pressa sig långt över det vanliga (Ni börjar väl tro att jag inte håller annat än högintensiva pass, men det gör jag!). Skräckblandad förtjusning är nog det bästa sättet att beskriva reaktionerna på. Men alla hängde med! En fantastisk känsla! När klassen var slt och alla kommit ner på jorden igen, var jag så lycklig men otroligt trött – nej, instruktören lökade inte – om nu någon trodde det – benen höll på att vika sig när jag klev av cykeln!

Jag kan nog inte beskriva lycklig jag var efter söndagsklassen, men också över att fått möjligheten att presentera klasser på det här eventet. Vilken inspiration det var att få träffa alla deltagare som ger mig sådan glädje och energi, träffa alla kolleger som peppar med glada tillrop och uppmuntrande ord – och bara få insupa en fantastiska atmosfären. Den här helgen kommer jag bära med mig längre – och när jag landar vågar jag inte riktigt säga än!