Någon att lära sig av

I måndags läste jag ett blogginlägg, från Linsey Corbin (professionell triathlet), som fick mig att återuppta lite gamla tankar om att ge upp. Att ta en “DNF (Did Not Finish)” när man inser att tiden inte kommer att bli vad man tänkt sig. Att “dåliga lopp” förstör deras statistik. För mig är detta inget alternativ. Så länge jag inte blir – eller riskerar att bli – skadad. Eller om jag i förväg bestämt mig för att bara göra en del av loppet. Som förra året vid Ölandsmaran, när jag behövde få ett längre träningspass inför den stora tävlingen (nu blev det ju hela distansen i slutändan ändå – och personligt rekord!) . Men precis som Linsey Corbin skulle jag aldrig ta en DNF på grund av en dålig tid. Kanske hänger det ihop med att tiden – och statistiken – inte är särskilt intressant för min del. Visst vill jag göra bra tider, men när ett lopp är slutfört minns jag sällan mina tider. Tävlingsmänniska är jag, ut i fingerspetsarna, men det är tävlingen i sig och utmaningen jag gillar. Jag tycker och tror att jag lär mig något av varje lopp jag springer, oavsett om tiden blir bra eller dålig.  Och jag tror precis som Linsey att ger man upp en gång är det lätt att göra det igen.

Leave a comment