1000 Burpees – Check

Årstaviken i vinterskrud

Idag hade jag en lugn morgon, fick faktiskt till och med lite sovmorgon, vilket innebar att jag sov till sju istället för till halv sex-sex som det oftast är. Jag och lilltjejen kunde ta en härlig frukost innan vi tog oss upp till dagiset. Och på väg till jobbet fick jag se Stockholm i en underbart vacker vinterskrud. Även om jag inte är någon vinterfantast, jag gillar sol och värme, kan jag inte förneka att det vackert.

Dagens stora händelse var att jag och Anna-Lena (från Fitness Magazine) skulle genomföra den “1000 Burpees Challenge” vi utmanade varandra på i somras. När vi bestämde det kändes december väldigt långt fram och jag hade en bra plan för hur jag skulle lyckas. Planen var att träna mycket Burpees under den första tiden, ta det lugnt med Burpees-träningen under tävlingssäsongen och sedan, efter New York Marathon, köra en slutspurt den sista månaden.

Men den sista månaden blev inte som jag tänkt mig. Istället för slutspurt blev det en två veckors förkylning. Så det var med blandade känslor jag åkte till jobbet idag. Jag var faktiskt ordentligt nervös:  som mest har jag tidigare gjort trehundra Burpees och nu skulle jag göra tusen! När jag och Anna-Lena träffades bara skrattade vi och pratade lite om hur vi båda tänkt lägga upp det. Sedan var det bara att köra igång. De första hundra gjorde jag genom att köra 15 st under en minut och sedan vila tills hela minuten gått. När jag gjort hundra tog jag en extra minuts vila och sedan körde jag 10 st per minut istället. Upp till fyrahundra gick det relativt lätt, sedan kom en period när det var mentalt och fysiskt jobbigt. Men både jag och Anna-Lena gnetade på och efter 600 blev det bara lättare igen. Det är ungefär som jag kör långa lopp: fram till hälften är det uppförsbacke, sedan börjar jag räkna ned och är på väg hem. Så de sista 300 gick av bara farten – eller kanske inte helt enkelt fysiskt, men på det mentala planet gick det bra. Målsättningen var att klara alla tusen Burpees under två timmar: Efter 1.59.32 kunde jag stolt säga TUSEN och jag var klar.

Jag trodde innan att det skulle vara väldigt hemskt och att min kropp skulle vara helt förstörd efteråt. Men nu några timmar senare så sitter jag här och känner mig helt ok, till och med lite sugen på ett löppass. Uppriktigt sagt är jag osäker på om jag kommer att göra detta igen, men nu vet jag i alla fall att jag klarar av det.

Jag och Anna-Lena efter genomförd Burpeeutmaning

5 comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *